Den rike mannen och Lasarus

Jesu berättelse i Luk. 16:19-31 är en liknelse, men en liknelse som uppenbarar en historisk och andlig verklighet, en verklighet som hade sin begynnelse ca. 720 år f. Kristus, men framför allt är en  förutsägelse över de två folk som liknelsen handlar om, en förutsägelse som sträcker sej ända intill Jesu återkomst.

Den andliga verkligheten som Jesus uppenbarar i liknelsen är förutsagd i Jer. 31:31;

”Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;” 

Liknelsens två personer är symbol för var sitt folk, den rike mannen är symbol för Juda hus och den fattige mannen, Lasarus, är symbol för Israels hus. Liknelsens huvudbudskap handlar om konsekvenserna av dessa två folks mottagande av, respektive förkastande av, det Nya Förbundet i Jesu blod, Luk. 22:20, som blev stadfäst när Jesus på korset sade; "Det är fullbordat."  Konsekvenserna för den rike mannen (Juda hus) och för den fattige mannen (Israels hus), sträcker sej alltså från Jesu offerdöd på korset och ända till Jesu återkomst.

I liknelsen använder Jesus ett mycket starkt symbolspråk. Den rike mannens resp. den fattige mannens död är två stora historiska händelser. Den rike mannens död var Jerusalems ödeläggelse år 70. Den fattige mannen dog innan den rike mannen, hans död är fördold. Han blev inte, som den rike mannen, begraven.

Om vi förstår den djupa betydelsen av Paulus ord i Rom. 6:8;

"Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi, att vi ock skola leva med honom,  …", då förstår vi även när den fattige mannen dog, ….  han dog med Jesus på korset. Hans död var en gåva av nåd genom tro, medan den rike mannens död var syndens straff pga. otro.

Jesu beskrivning av deras tillvaro efter deras död är en symbolisk förutsägelse av Israels hus folks och Juda hus folks förhållande till Jesu kors, och därmed till Jesus själv, under hela tiden mellan Jesu offerdöd på korset och fram till Jesu återkomst. Det stora svalget mellan den rike och den fattige mannen är symbol för det oöverkomliga andliga svalget mellan den Gamle Pakt och den Nya Pakt. Juda hus lever, ännu 2000 år efter den Nya Paktens fullbordan, kvar på dödsrikets sida om svalget, medan dem av Israels hus som har Abrahams tro, tron på Jesus, Frälsaren, lever på Guds rikes sida om svalget.

Den rike mannens "pinorum" är judafolkets andliga död och lidanden, från sin dödsdag år 70, då templet, staden och Guds rike, togs ifrån dem, och intill den dag då de skall se upp till honom som de hava stungit, Åp. 1:7.

Den fattige mannen i Abrahams sköte, är uppfyllelsen av Jesu ord i Joh. 10:16, det är de andra fåren, de tio förlorade stammarnas folk, som har lyssnat till Jesu röst och därför här, i den Nya Pakt, på livets sida om svalget, får andlig tröst och välsignelse.

Så har Gud i sin visdom låtit dem, judafolket, som hade Guds rikedom, Jesus, men som inte satte värde på det, gjort dem fattiga i tro under hela denna tidsåldern. Och omvänt, låtit dem, de tio förlorade fåren av Israels hus, som var fattiga i tro, ej hade Jesus, men som åstundade att få stilla sin andliga hunger vid den rikes bord, dem har Gud i sin visdom gjort rika i tro, tron på honom vars namn är över alla namn, Jesus.

Så återstår det för oss att se och förstå vilket folk på jorden som är "den fattige mannen" , men som efter Jesu offerdöd på korset, har blivit rika i tro. Detta har Gud uppenbarat i sitt Ord och samtidigt fördolt det under Bibelns bokstav.

"Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvalt just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro och få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom." Jak. 2:5.