Verdidebatt

Israel, en vattendelare (vannskille)

Nationen Israel är en vattendelare, såväl inom den politiska världen som inom den kristna världen. Den politiska världen ser på nationen Israel med naturliga ögon, med naturligt förstånd, den kristna världen ser på nationen Israel utifrån Bibeln, Guds ord, men ändå så delar det kristenheten i olika läger. Vad beror det på?Någonstans är det något som inte stämmer! Vad är det?

Dette er en kommentar. Den gir uttrykk for skribentens analyser og meninger.

Nationen Israel är en hel del i rampljuset, såväl i den politiska världen, som i den kristna världen.  I den sekulära världen är nationen Israel, och kanske speciellt Jerusalem en uppenbar konflikthärd. Men vad är och vad står nationen Israel för i den kristna världen?

Aposteln Paulus skrev; "…. pröven allt, behållen vad gott är." Här vill vi pröva, inte nationen Israels politiska legitimitet, utan pröva den utbredda kristna lärans legitimitet angående nationen Israel.

Enligt den fundamentalistiska kristna läran är nationen Israel en självklar uppfyllelse av det profetiska ordet i det Gamla Testamentet. Dessa läror förkunnar att nationen Israels tillkomst i maj 1948 var uppfyllelsen av bl.a. Jesajas profetia; "Kan då ett land komma till liv på en enda dag, …." 66:8 och "Så skolen I få bo i det land som jag gav till edra fäder, ….". Hes. 36:28, m.fl. Tål dessa traditionsläror en prövning? Är dessa läror bibliska eller är det människoläror som gör Guds Ord om intet? Detta är frågor som rör upp många känslor, detta är en "vannskille" bland kristna. Många kristna menar att nationen Israels tillkomst 1948 är en så självklar och uppenbar uppfyllelse av det profetiska ordet att frågeställningen är helt obefogad och till och med ett uttryck för otro.

Men likväl, Paulus ord gäller fortfarande, "…. pröven allt, behållen vad gott är." Är nationen Israels tillkommelse i maj 1948 en uppfyllelse av den bibliska profetian, då måste den även tåla en prövning i Bibelns ljus. Är vi överens om det?

Först prövar vi nationens namn, Israel. Är det rätt namn i bibliskt perspektiv? Efter konung Salomos död blev Israel delat i två nationer,  den norra nationen var Israel, (Israels hus) den södra nationen var Juda, (Juda hus). Det folk som återkommit till Palestina under 1900-talet och som 1948 bildade en nation, var inte det Israeliska folket, det var delar av Juda folk, så namnet Israel tillhör det folk som skiljde sej från Davids hus, 936 f. Kristus, 1Kon. 12:19.

Jesajas profetia i 66:8, talar om ett land som skall komma till liv på en enda dag. Stämmer det med nationen Israel som bildades i maj 1948?

Israel var under konung David en biblisk nation i så måtto att det var en nation under Gud. Nationen Israel, idag, är en sekulär nation som inte har några av de andliga kännetecken som Israel hade under konung David.

Det profetiska ordet i Gamla Testamentet ger oss många kännetecken på en kommande nation Israel och även Jesus ger oss kännetecken på denna nation. Problemet är att dessa kännetecken stämmer inte in på den nation som bildades i maj 1948 under namnet Israel. Här följer några profetiska ord som är kännetecken, men som inte stämmer in på nationen Israel i mellanöstern.

Herrens ord till Abraham, "Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse." 1Mos. 12:2. (nationen Israel är ingen stor nation och har inte blivit någon välsignelse)

Herrens ord genom Jakob till Josefs söner, "….. också han skall bliva stor, men hans yngre broder skall dock bliva större än han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk." 1Mos. 48:19. (här talar Jakob om en stor och en ännu större nation, inget av det stämmer in på dagens nation Israel)

Herrens ord genom Mose till Israel, "Om du hör Herrens, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag idag giver dig, och gör efter dem, så skall Herren, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden." 5Mos. 28:1. (som vi har sagt ovan, nationen Israel är en sekulär nation som inte lyssnar efter Herrens röst. Dessutom är nationen Israel mycket långt ifrån att vara, "upphöjd över alla folk på jorden.")

Herrens ord till konung David genom profeten Natan, "Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde." 2Sam. 7:10. (denna profetia kan inte stämma in på staten Israel, ty den har allt sedan den 15 maj 1948 blivit oroat och förtryckt)

Nu har vi sett att det profetiska ordet i GT inte stämmer in på den nation som idag går under namnet Israel. Nu vill vi se att även Jesu förutsägelse inte stämmer in på denna nation. I Matt. 21:19 säger Jesus dessa välkända ord, "Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå utom allenast löv. Då sade han till det: Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig. Och strax förtorkades fikonträdet." Här talar Jesus i bildspråk till och om Juda nation, att det skall inte bli någon mer frukt från dem, utan nationen skall förtorkas, det är, upphöra att vara en nation. Därför kan nationen av 1948 inte vara en biblisk uppfyllelse av profetiorna. Jesus sade vidare till Juda nation, "Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt." Matt. 21:43. (grundtextens ord är, "…. givas åt en nation)

(Guds rike blev taget ifrån Juda nation pga. att det inte bar Guds rikes frukt, vilket nationen, anno 1948, inte gör nu heller, därför kan inte denna nation, vara en biblisk uppfyllelse av det profetiska ordet i GT, ej heller av Jesu förutsägelser)

Så, för dej som hungrar efter att förstå Guds stora plan med Israel, återstår det att finna ut att Herrens mycket stora löften till Abraham, Isak, Jakob och David var något långt, långt mycket större än den lilla nation som bildades i maj 1948.

Les mer om mer disse temaene:

Vårt Land anbefaler

1

1

1

Annonse
Annonse

Les dagens papirutgave

e-avisen

Mer fra: Verdidebatt