Anders Ekström

Alder:
  RSS

Om Anders

Følgere

Bartimeus

Publisert over 4 år siden

Jesu möte med den blinde Bartimeus. Vad kan denna till synes enkla händelse lära oss?

En dag när Jesus vandrade så satt det en blind tiggare vid vägen, Bartimeus, han ropade:

"Jesus, Davids son, förbarma dig över mig." Jesus frågade honom: "Vad vill du, att jag skall göra dig?" "Den blinde svarade honom: "Rabbuni, låt mig få min syn." Mark. 10:46-52.

Har du tänkt på det märkliga i denna händelse? Jag menar något annat än själva händelsen, nämligen Jesu fråga till Bartimeus. Den var märklig därför att Jesus visste i förväg att han skulle träffa Bartimeus och han visste att han var blind och även att han önskade få sin syn. Ändå frågar Jesus; "Vad vill du att jag skall göra dig?" Med detta så vill Jesus lära oss något. Vad är den andliga lärdomen i denna händelse? Att den som är blind, önskar att få sin syn, är en självklarhet, det behöver ingen fråga om. Men, ….. de som är andligt blinda, Guds tjänare, Jes. 42:19-20, det är ingen självklarhet att de önskar att få "öppnade ögon", ty, ".... sina ögon hava de tillslutit...". Det är här som Jesu märkliga fråga får sin verkliga betydelse, ty Guds folk vill i allmänhet inte höra och inte se, det som inte stämmer överens med vår traditions läror. Matt. 13:13-15. Och när vi inte vill ta emot det Guds Ord som är utanför de ramar som människor har satt upp, då drar vi en dom över oss själva. Det är därför som Jesus säger;

"Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende och för att de som se skola varda blinda." Joh. 9:39. M.a.o., de som lika enträget som Bartimeus ropar till Jesus;  

"Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag." Ps. 119:18, (det betyder; undren i Guds vägar och Guds plan), de, .... skall få sina andliga ögon öppnade, medan de som redan menar sig se och förstå och inte ropar till Jesus när de förnimmer att det är han som genom sitt Ord möter dem på livsvägen, de, .... skall vara andligt blinda.

 

Gå til innlegget

Jesu kors

Publisert over 4 år siden

Jesu kors är historiens och människans vändpunkt.

I Jesu kors mötas de två, människan och hennes Gud och Skapare. Korset symboliserar två vägar. Människans väg är den vågräta vägen som aldrig någonsin lyfter henne över den jordiska nivån, ty,

"Den första människan var (är) av jorden och jordisk..." 1 Kor 15:47. 

"Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom." Jes 53:6.

Den andra vägen, den lodräta, är; "...en ny och levande väg..." Hebr 10:20 Denna "nya och levande väg" korsar människans väg, och där sker det förunderliga, att Gud i Jesus Kristus möter människan och kallar henne;

"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda som scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull." Jes 1:18. och;

"...det är Gud, som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud." 2 Kor 5:20, ty, Gud har;

"...genom honom (Kristus) försonat allt med sig..." Kol 1:20.

Det kan vara lätt att tro Ordet att, "...allt är försonat med Gud genom Jesu kors", men, … det kan vara svårt, ja, mycket svårt, att tro att lilla jag är älskad och försonad med Gud. Ty när du ser på dig själv, så fördömer ditt hjärta dej. Då skall du veta att om du tror på Jesus som din frälsare, då är "problemet jag" borta. Inte bara "problemet jag" är borta, utan all synd, skuld skam och självförakt som är förknippat med detta "jag", är borta, finns icke mer, inte i hela universum, ty, där på Jesu kors hände det ofattbart stora, att med Jesus så dog även din och min gamla "ormnatur."  Där ingen annan befrielse finns, där är döden en befrielse för många som lider av kroppslig plåga. För den som lider under syndens plåga finns det endast en befrielse, det är tron på Jesus Guds Son, ty;

"Vi veta ju detta, att vår gamla människa,  har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden. Ty den som är död, han är friad från synden." Rom. 6:6-7.

Ingen kan döma den som är död, än mer, den som tror på Jesus, har dött med honom och då kan ingen makt, inte ens Gud, döma honom, ty; "...Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom...". Joh 5:24.

Därför säger Ordet; "Så finnes ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus." Rom 8:1.

"Då sade Herren till Mose: Gör dig en orm och sätt upp den på en stång; sedan må var och en som har blivit ormstungen se på den, så skall han bliva vid liv." 4 Mos 21:8. Har du käre läsare blivit "stungen" av ormnaturen inom dej, m.a.o. fallit i synd, och därefter tror att nu kan jag inte "bliva vid liv," förbliva i Guds liv, hör då Jesu Ord;

"Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upphöjd, för att var och en som tror skall i honom hava evigt liv." Joh 3:14.   Du kanske inte kan förnimma det i dina känslor, men; "...om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärta och vet allt." 1 Joh 3:20. Du känner säkert inte att din gamla "ormnatur" är död, men du får av nåd tro Ordet som säjer att där på Jesu kors, dog även du med honom.  Gud vet när du ser upp på Jesu kors, då har han lovat, .... då skall du; "...bliva vid liv."   

”Han har nämligen utplånat den handskrift, som genom sina stadgar anklagade oss och låg oss i vägen; den har han skaffat undan genom att nagla den fast vid korset.” Kol 2:14.

 

Gå til innlegget

Rebeckas hjärtesorg

Publisert over 4 år siden

Har du någon gång undrat varför Rebecka sade; ”Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?” 1Mos. 25:22

 Vi vet inte mycket om Rebecka. Jag tror att hon var en kvinna;

”… smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.” 1Petr.3:4.

”Och Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och Herren bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till? Och hon gick bort för att fråga Herren.” 1Mos.25:21-22.

Rebecka förstod att barnen inom henne inte var eniga som bröder borde vara. Det var ingen frid, det var strid.

Kan du förnimma den sorg och oro hon kände inför dessa barns födelse och uppväxt. De var oense innan de ens var födda. Hur skulle det då gå när de blev vuxna? Det är därför hon säjer;

”… varför skulle jag då vara till.” och det är därför som;   

”… hon gick bort för att fråga Herren. Och Herren svarade henne: Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skola vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.” 1Mos.25:21-23

Vi vet inte om Rebecka redan då förstod att den ena skulle bli en andligt sinnad son och den andra en jordiskt sinnad son. Men vi vet att Rebecka var andligt sinnad,  hon sade till Isak;

”Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?” 1Mos.24:3, 27:46.

Senare, när Esau och Jakob växte upp, skulle denna kamp dem emellan bli allt tydligare. Det var en kamp mellan den naturliga (själsliga) människan, Esau, och den andliga människan, Jakob. Rebeckas längtan var att hennes barn, både Esau och Jakob, skulle vara andliga och vilja gå Guds vägar. Men när hon såg att Esau tog hustrur från Kanaans folk, ty det var inte efter Guds vilja, så blev hon, ”led vid livet.”  1Mos.28:1. Rebecka hade önskat att bägge hennes söner skulle vilja gå Guds vägar och därför när Esau gick sin egen väg, blev det en hjärtesorg” för Isak och Rebecka. 1Mos.26:35.  

När Rebecka sade; ”… varför skulle jag då vara till.”, så uppenbarar hon en andlig sanning som alla Guds barn har att gå igenom. Hon hade upptäckt att det var två ”viljor” inom henne och mellan dessa två var det kamp och det gjorde henne så bedrövad att hon ej längre ville, ”vara till.”

Detta förebildar den kamp som är inom varje kristen. Två viljor, Esaus och Jakobs;  ”Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid.” Rom. 8:6.

”Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra för att hindra eder att göra, vad i viljen.” Gal.5:17.

Hur ofta är det inte som den andligt sinnade kristne finner denna kamp så svår att hon säjer med Rebeckas ord; ”… varför skulle jag då vara till.”

Jag tror att Rebecka bad mycket till Herren över denna sin sorg, och jag tror att hon blev bönhörd genom sin son Jakobs förstfödde son, Josef.

Så Josef var säkert Rebeckas bönesvar, ty mellan Josefs två söner, Efraim och Manasse, var det inte strid, utan Andens sinne, som, ”är liv och frid.” Rom.8:6 och därför, till skillnad från tidigare, blev bägge sönerna, välsignade.

Rebeckas fråga; ”… varför skulle jag då vara till,”, är kanske även din fråga till Herren. Guds svar till dej och mej är Jesu Kristi kors, ty där har den ”förstfödde” Esau dött;

”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. Gal. 2:19-20.

 

Gå til innlegget

Det Nya Jerusalem

Publisert over 4 år siden

”Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum.” Upp. 21:2

”Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud, med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.” 21:10-12

Det Nya Jerusalem har varit i Guds tanke och plan allt sedan begynnelsen. När Gud begynner ett verk, så begynner han alltid i ringhet. Därför säger profeten Sakarja att vi skall inte förakta den ringa begynnelsens dag. Sak. 4:10. Det Nya Jerusalem ”bygger” Gud av levande stenar och dessa ”stenar” tar han ut ur Israels barns tolv stammar. Gud begynte i ringhet sitt verk, ty Jakob sade; ”Mitt folk är allenast en ringa hop;” 1Mos. 34:30.

Guds plan och verklighet är så överväldigande stor, så att vi måste utropa med Davids ord; ”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.” Därför varken vill eller kan jag försöka beskriva det som är obeskrivligt, det Nya Jerusalems härlighet. Vår attityd skulle vara som den Johannes hade; att falla ned och tillbedja inför Guds härlighet som skall komma att uppenbaras i det Nya Jerusalem.  

Men Gud har givit oss förebilder, så att vi kan förstå något litet av Guds outgrundliga plan och verklighet.

Rebecka är en sådan förebild. Såsom Isak förebildar Kristus,  så förebildar Rebecka Kristi brud, det Nya Jerusalem. (traditionen har lärt oss att församlingen är Kristi brud, men det är ett missförstånd. Församlingen är Kristi kropp och det Nya Jerusalem är Kristi brud. ”Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.” 21:9)

Bröllopet i Kana är även en sådan förebild, Joh. 2:1-11

Abraham var mannen som Gud inte dolde något för, 1Mos. 18:17, därför visste Abraham att Sodoms dagar var räknade och därför visste Abraham att det gamla jordiska Jerusalems dagar var räknade, ty det skulle bli ett andligt Sodom.

Därför är det Nya Jerusalem, staden som Abraham väntade på; ”Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud.” Hebr. 11:10.

Så skulle vi, inte som Lots hustru, se oss tillbaka, inte se oss tillbaka på det förgångna, jordiska Jerusalem, ty det är inte längre, "den heliga staden", utan vi skulle liksom Abraham vänta på det Nya Jerusalem som skall komma ned från himmelen, som skall vara heligt och som skall bestå.

Det är den staden som Jesaja profeterade om; ”Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.” Jes. 65:18.

 Såsom kännetecknet för Johannes syn av Jesus, var kraft, så var kännetecknet för Johannes syn av det Nya Jerusalem, härlighet, en härlighet som så mycket övergår Edens härlighet som himmelen är högre än jorden.

När Rebeckas broder och moder välsignade Rebecka, så var det en profetisk välsignelse; "Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tiotusen, och må dina avkomlingar intaga sina fienders portar." 1 Mos. 24:60, en profetisk välsignelse som motsägs av våra egna människoläror, men dock, en profetisk välsignelse som sträcker sig långt, långt, utöver vad någon människas hjärta har kunnat tänka. 

Rebecka är en förebild till det Nya Jerusalem i flera avseenden, vi skall stanna vid ett här, kanske det allra största; När Abrahams tjänare kom för att söka en hustru åt sin son Isak, då utbad han sig från Herren ett tecken,; ”Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma hitut för att hämta vatten. Om jag nu säger till en flicka: Håll hit din kruka och låt mig få dricka, och hon då svarar: Drick; dina kameler vill jag ock vattna, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, …..” 1Mos. 24:13-14.

Så är Rebecka en dold men dock uppenbar förebild till Kristi brud, det Nya Jerusalem, ty det sista och största löftet skall Anden och bruden säga till en ofrälst och törstande värld;

”Och Anden och bruden säga: Kom. Och den som hör det, han säge: Kom. Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” 22:17, ............

och de törstande skall komma i oräkneliga skaror, ty löftet till Rebecka var; ”Av dig, du vår syster, komme tusen gånger tiotusen.”

 

Gå til innlegget

Syndafallet och Guds små sparvar

Publisert over 4 år siden

Var syndafallet en total mänsklig katastrof, en djävulens triumf, eller var det Guds förutbestämda strategi, ingående i Guds plan att skapa människan i sin avbild?

"Men ormen var listigare än alla andra markens djur, som Herren Gud hade gjort; och han sade till kvinnan; Skulle då Gud hava sagt.....? 1 Mos. 3:1

Vi vet alla fortsättningen, det vi kallar för syndafallet. Den allmänna läran inom kristenheten är att fallet var en händelse utanför Guds kontroll, en olycka som inte borde ha skett. Att ormen kom in och bedrog Eva och så var det som Gud hade gjort, "mycket gott", raserat, ruinerat, en total katastrof.   Har då Gud misslyckats med sitt verk? Har djävulen raserat det och lagt beslag på huvuddelen av människosläktet och Gud får ta hand om endast en liten spillra av sitt verk? Ja, detta är summan av människolärorna vad gäller syndafallet. Det har gjort ormen/djävulen även listigare än Gud själv, det har gjort hela universums Gud till en liten Gud. I sanning ett dystert scenario, och ett vanhedrande av Gud, alltings Skaparen.

Ja, …. det var och är en total katastrof, om, …. det inte finns någon mening, plan, strategi i syndafallet, om inte Gud vår Skapare har allt under total kontroll, om syndafallet har skett utanför hans vilja och utanför hans plan, ja, då är det en total mänsklig katastrof, då är det en djävulens triumf.

 För dej som brottas med livets stora fråga; VARFÖR och VARTHÄN, måste frågan då bli; ”….. kan vi då, i vår vandring här i, "dödsskuggans dal", Ps 23:4, genom lidandets och sorgens tårar skåda upp till och med full förtröstan "..... anbefalla våra själar åt vår trofaste Skapare...", 1 Petr 4:19, … om han redan i begynnelsen blev berövad det som han hade gjort, "...mycket gott..."???

Men, …. nu har inte Gud blivit berövad någonting, ormen har inte raserat Guds plan och vår Skapare har allt under total kontroll. 

Ja, vi kan och får skåda upp till vår Skapare med full förtröstan, även om det är svårt, ja, mycket svårt, att genom lidandets och sorgens tårar, se och förstå att Gud har en mening med syndafallet och dess fruktansvärda konsekvenser, en plan, en strategi, för att nå slutmålet med människan; "... människor i vår avbild, till att vara oss lika...".

Då, först då, tror jag att vi till fullo skall förstå Paulus ord, när han skrev; ”Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” Rom. 8:18.

Allt Guds handlande med människan sker utifrån en plan som är lagd långt innan människan såg dagens ljus i denna värld.

"Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappt var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o, Gud" Ps 139:16-17.

"Och Gud skapade människan i sin avbild..." 1Mos. 1:27.

I grundtexten står det; "...Och Gud förberedde människan i sin avbild...".

Detta ger oss en helt annan förståelse. Människan blev inte färdig, där i begynnelsen, hon var endast i ”råmaterialets” form. Gud påbörjade sitt verk med henne, men, det fattades något mycket viktigt.

Syndafallet var ingen oförutsedd olycka som omkullkastade Guds plan, det var inget sabotage av ormen, syndafallet var en del i Guds förutbestämda plan att skapa människan i sin avbild. Det var tragik så till vida att dess följder orsakar omätbart lidande, men det var, som vi skall se, en nödvändig del i Guds skapande av människan i sin avbild.

För dej som längtar efter att förstå att Gud har allt under kontroll, måste den viktiga frågan vara; ”Finns det någon mening/plan i syndafallet?”  

Att syndafallet ingick i Guds förutbestämda plan, är en sanning som har gått förlorad för den kristna menigheten och därmed har vi även förlorat Guds outrannsakliga makt, storhet och visdom ur sikte.

Herren sade inte till Adam, ”… om du äter därav, skall du döden dö.”

Nej, Herren sade, ”… den dagen du äter därav, skall du döden dö.”1Mos. 2:17.

Så Herren Gud visste långt i förväg att människan skulle falla, … och Gud var där, Ps 139:7-12.

Paulus visste att syndafallet ingick i Guds skapelseplan för människan, men trots att vi kan läsa hans ord om detta, så är det endast få som kan se denna sanning. Paulus skrev dessa tydliga ord som förklarar för oss att syndafallet var enligt Guds plan;

”Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas, …..” Rom. 8:20. Därmed är djävulens triumf utesluten och därmed är den vilsefarande människoläran om att människan har en ”fri vilja”, också utesluten.

När människan var "nyskapad" där i Eden, så var hon i ett avseende såsom ett litet barn, det fattades något mycket viktigt, ….. hon hade ännu inte lärt sej skilja mellan gott och ont, och det är en mycket farlig och utsatt position, ty människan kan i denna position när som helst bli bedragen och falla. Människan måste falla till den lägsta position, för att genom bitter erfarenhet lära sej att skilja mellan gott och ont och för att genom denna erfarenhet lära sej att förkasta det onda och utvälja det goda. Paulus skriver om detta;

"Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring....." Ef. 4:14.

”Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.” Hebr. 5:14.

Det är en underbar tröst att veta att människan, Eva, blev inte övergiven i syndafallet. Adam blev inte bedragen, (1Tim. 2:14) han gick med öppna ögon med Eva och led med henne syndafallets konsekvenser, det är den första döden. Han offrade, bildligt talat, sitt liv, för sin hustru Evas skull.

Så gjorde ock Kristus;

 ”…. ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.”  Ef. 5:23.

Att Jesus gick in i den fallna människans villkor förstår vi av Jesajas profetia; ”Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid, då han förstår att förkasta, vad ont är, och utvälja, vad gott är.” Jes. 7:15, och av Paulus ord; ”Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.” Hebr. 2:14.

När Eva tog av frukten och åt, så var det för att hon hade ännu inte lärt sej att skilja mellan gott och ont, därför blev hon svårt bedragen.

Såsom ett  litet barn inte har en fri vilja, utan står under sina föräldrars ansvar och vilja, så hade Fadern det yttersta ansvaret för Adam och Eva och för deras fall, (Adam blev ej bedragen utan följde med i fallet för Eva´s skull) ty de var barn och inte ”fullmogna”, då de ej ännu hade lärt sej att skilja mellan gott och ont.

Gud har en strategi i sin plan att skapa människan i sin avbild, den strategin är helt omvänd mot världens strategier. Världen upphöjer det starka och vinnare. Gud ”förlorar” sin skapelse i syndafallet.

Så förstår vi till sist, att Guds strategi/plan, att nå sitt ofattbart stora mål; människan i sin avbild, är; att först förlora, och sedan återfinna,

” …. han går och söker efter det förlorade, till dess han finner det.” Luk. 15:4, att först låta falla och sedan återupprätta,

”…. vilken dock himmelen måste behålla intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen.” Apg. 3:21, att först låta dö för att sedan göra levande,

”Herren dödar och gör levande, han för ned i dödsriket och upp därifrån.”  1 Sam. 2:6.

Denna Guds strategi uppenbarar Jesus för oss även i liknelsen, ”En man hade två söner.” i Luk. 15:11-32. (Liknelsens två söner är för övrigt ett annat stort ämne)

Upplever du dej som en mycket, mycket liten och obetydlig sparv, i detta mycket, mycket stora sammanhang, med många, många obesvarade, VARFÖR?  Kom då ihåg Jesu ord; ”….. icke en av dem faller till jorden utan eder Faders vilja.”.I grundtexten står det;

”….. icke en av dem skall falla till jorden eder Fader förutan.” Matt. 10:29.

”Se, så är du, Fader, ock där, …..” Ps. 139:1-12. ”En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.”

För Gud är allting klart. Gud ser allt färdigt innan han har begynt sitt verk. Gud såg och var med i det förlorade Eden, innan den var skapad. Gud ser det fullbordade Eden, innan det sker;

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller  klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” Upp.21:1-4.   

Så skall vi en dag, då vi genom fallets konsekvenser har lärt oss det som var Guds plan med fallet; ".... förstå att förkasta vad ont är, och utvälja vad gott är", och då skall vi, ALDRIG mer falla, ty, "...vi skola då bliva honom lika". Då, först då, skall skapelsens trängtan bli uppfylld, att bli; ”…….  frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen (det är följderna av syndafallet) och komma till den frihet, som tillhör Guds barns härlighet.” Rom. 8:18-25. Lovat vare Jesu Namn, ty det är genom honom som Gud skall göra, ALLTING NYTT, Upp. 21:5. Må därför vår dagliga bön vara; ”KOM SNART, HERRE JESUS”

 

Gå til innlegget

Lesetips

Les flere

Siste innlegg

Les flere